Som det kan vara... Man har ju vissa tankar om hur ens egna barn ska reagera på att bli lämnade utan sin mamma/pappa på förskolan. Hur de ska stå vid grinden och gråta och vilja följa med hem. Och visst är det så ibland. Nu har Alma kommit en bit på vägen. Och det går visst bra. Idag kom det stora provet! Middagsvila... "Hon har ju svårt att bara somna så där... vi brukar söva henne i vagnen", redogör Per till fröken.
Efter lunchen.
Fröken: "Alma, nu ska du ligga här på madrassen och sova"
Alma lägger sig på sin madrass, stoppar nappen i mun och sover.....!!!!
Tänk att allt verkar så vansinnigt smidigt på förskolan? Vad gör vi stackars föräldrar för fel?
Bara undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar